Spinn, spann, spunnit

 
Har ett kreativt go-go just nu. Börjat spinna lite på ett projekt, vars frukter jag förhoppningsvis kan demonstrera här snart! Processen är intressant, som ni ser ovan (loco loco).
 
I övrigt har jag inte mycket att blogga om. Både älskar och hatar vädret just nu. Gosigt med höstkyla - varma kläder, drycker och massa mys - men samtidigt går det segt med körkortspluggandet, så det är att cykla till jobbet som gäller, ösregn eller ej. Isch.
 
Hare'
 
 
Konst, Livet | | Kommentera |

En liten tufs

Det här är Florence. Hon är en über-busig pälsboll, som älskar att klättra, gosa och spinner bara man tittar på henne. Hennes hat för mina pyjamasbyxor är däremot outsinligt ...
 
 
 
Livet | | Kommentera |

Min hjärtefråga.

 
Som några av er kanske vet, så skrev jag mitt gymnasiearbete i trean om hur utbildning av barn leder fattiga länder framåt. Jag lade ned mycket möda, svett, ja - till och med en bit av min själ i den uppsatsen. Jag hittade ett ämne jag verkligen brann för och jag lade ned (alldeles för) mycket tid - men jag lade också ned tårar.
 
Det var inte alltid jag grät rent fysiskt. I många fall kändes det mer som ett sorgsamt starkt illamående, eller
bland ilska. 
 
Barn som används i krig. Barn som svälter. Barn som kidnappas på väg till skolan. Barn som är smittade av HIV och mobbas inte bara av samhället, men även nobbas sjukvård. Barn som gifts bort för att de ses som en ekonomisk börda.
 
Listan är lång, men tro mig; efter att ha läst om situationen för barn i bara en liten, liten del av världen, vet jag att listan kan göras så mycket längre. Själva huvudfrågan i min uppsats var dock hur man faktiskt kan hjälpa barn (och på sikt hela länder) att ta sig ur de här situationerna. Tur nog för mig fann jag där en ljusglimt: det finns de som hjälper. Det finns de som bryr sig - de som gör listan kortare, punkt för punkt. Jag bestämde mig väldigt tidigt för att jag ville bli delaktig i det, så jag gav mig själv ett löfte:
 
Så fort jag får ett jobb, ska jag börja skänka pengar till unicef.
(Unicef är vad man kort kan sammanfatta som FN:s barnrättsorganisation. De verkar globalt för barns mänskliga rättigheter och helt via donationer.)
 
Jag vill inte framställa mig själv som något helgon genom det här inlägget - faktum är att jag länge funderade på om jag överhuvudtaget ville berätta för någon att jag var världsförälder, det skulle ju verka så uppmärksamhetstörstande. Fast på ett sätt är det väl på ett sätt uppmärksamhet jag söker - men inte till mig, utan till det faktum att man som ung också kan hjälpa till! Få i min ålder tror jag tänker på det. Så, det jag vill säga till er med denna text är:
 
Må vara att du inte har mycket, men du kan ge lite - och göra mycket.
Så varför inte bli världsförälder?
 
 
 
Livet | | Kommentera |
Upp