Quite Frankly.

”Vad gör du just nu?” Nedrans nosey Facebook, nedrans nosey ..!  Och sällan känns det som att frågan besvaras hundra procent ärligt, heller. Tänkte att jag för en gångs skull skulle ge ett ärligt svar.

Jag sprängs i bitar. Såhär känner jag rent allmänt över mitt liv just nu:

 

Inte det att jag inte är omgiven av urgulliga, kärleksfulla människor. Inte alls det. Allt det här genererar jag egentligen själv, som ett alldeles eget, självförsörjande litet regnmoln. Drivkraft? Stress.

Det är väl knappast en hemlighet att jag i alla år har tagit skolan seriöst, men i ärlighetens namn, fy kakao vad den har tärt på mig - fortfarande tär på mig.  Är inne i ett trötthetsstim igen nu (vid det här laget har jag haft så många att jag lätt känner igen dem redan i embryostadiet).

Jag vill inte klaga, inte få medömkan (usch, fy, tvi, blä, ber allra ödmjukast om att få slippa det). Jag vill helt enkelt bara uttrycka hur jag känner någonstans för jag tror, eller nej, jag vet, att det finns många andra därute som känner likadant.

Press - stress - depress. Handen upp någon?

Tjarrå.

Livet, Skrivet | |
#1 - - P-Foot:

*raising my hand*
Men vi får kämpa på :)<3

Svar: <3 <3 <3
Spacyhead

Upp