Dagen(-idrottsarbete)=mysig!

Helt ärligt.

Att skriva idrottsarbete är så långt som möjligt ifrån det jag har lust att spendera min kväll på. Blööö.

Men annars har jag haft en bra tisdag; haft flyt & flams på lektionerna (i lagom mängd av båda). Fick kväljningar av maten i matsalen (och sådant händer mycket sällan, handen på hjärtat jag är inte kräsen) - men sedan drog fina flickorna i klassen till cafét på skolan och åt (gudomligt) goda varmamackor!

Jag har haft en väldigt up & down dag idag! Men - så fort jag är färdig med idrotten - kommer den nog bli övervägande positiv! För ikväll ...

.. är det både Top Model och sedan Desperate Housewives! Blir en riktig Girls Night med systrarna!

Kram & adjöss!
Livet | | Kommentera |

JUMP (mini bildbomb)





Livet | | Kommentera |

Ti amo - jag älskar dig del III

Allie försökte dra in luft, men näsan var full av tjock tjära, lungorna orörliga. Hennes hals brann. Ett vitt ljus lös starkt, hon kunde urskilja de tunna blodådrorna på insidan av ögonlocken. Långsamt öppnade Allie ögonen, såg upp i strålande ljus under långa, sänkta ögonfransar. Ett stearinljus brann på köksbordet i mitten av rummet, Allie kunde höra frasandet när veken brändes upp till intet.

  Ett dovt ljud fick henne att öppna ögonen helt – en gestalt stod lutad mot den massiva dörren på andra sidan rummet.

  ”Du är vaken”, rösten var främmande – det förvirrade Allie … Det skulle vara någon här… Någon annan … Som … Älskade henne?

  ”Cecil?”

Kvinnan kom ut ur skuggorna, hon hade en vidjeslank kropp, långt brunt hår som blänkte i rött i det dunkla rummet. Allie tyckte hennes ögon såg ut att glöda, rött – som eld.

Kvinnan lade en kylig hand på Allies panna. Allie stirrade stumt på kvinnan.

”Det är ju jag, Allie”, kvinnan sjönk ljudlöst ned på knä bredvid henne. ”Det är jag, Lilith. Kommer du inte ihåg mig?”

  Allie skakade långsamt på huvudet. Hon lade märke till att kvinna luktade av rök, järn och en sur, stickande doft som hon inte kunde placera. När hon log medlidsamt mot Allie såg hon att hon hade ovanligt spetsiga hörntänder, men hon tyckte inte det var konstigt.

  ”Lilla gumman. Du har varit sjuk – du har legat i koma.”

  ”Hur länge?” Lilith rynkade på ögonbrynen.

  ”Tre dagar”, hon reste sig upp och rättade till ett par vissna blommor som stod i en sprucken vas på köksbordet. ”Minns du verkligen inte mig?”

  ”Nej”, Allie betraktade kvinnans gestalt. Hon såg ut att vara något år äldre än Allie, i tjugoårsåldern sådär. ”Vem är du?”

  ”Jag är Lilith, det sa jag ju”, hon vände sig sakta om. Låste fast Allies blick med sina röda, hypnotiserande ögon. ”Jag räddade dig efter att du blivit … Attackerad.”

  ”Attackerad?” paniken hördes i hennes svaga röst. Hon svalde. ”Av vad?”

  ”En vampyr.” Lilith slängde ut ordet som om det vore självklart, men hejdade sig när hon såg Allies chockade min. ”Minns du inte det heller? Kära nån … Det var din pojkvän, Cecil. Han hoppade på dig, du bad honom att sluta – riktigt hemsk typ det där. Jag hittade dig blödande i skogen här utanför, helt ensam – men giftet kunde jag tyvärr inte göra något åt.”

  Allie hade svårt att tro på det hon hörde. Hon kunde inte minnas något av det Lilith berättade, något sade henne att hennes berättelse inte stämde. Men hon hade ju nyss vaknat upp från ett koma … Hon var säkert bara förvirrad. Allie slöt ögonen.

Skrivet | | Kommentera |
Upp